Riva, forma, surra, knyta, riva, forma, surra, knyta....
Det är ungefär så det går till när dessa tillverkas. Min andra hälft frågade mig vad man skulle ha dem till.
Enligt mig så är det bara fantasin som sätter gränser, och när jag började förklara för honom vad man kunde ha dem till ("i ett fönster, över sängen, utomhus...") så tyckte han nog faktiskt att de var ganska roliga. Tror jag iallafall. Och hoppas! Om inte annat så kommer han få vänja sig vid tanken på att en sån kommer få flytta hem till oss inom en snar framtid.

Vad tycker ni om dem?











Annas ena katt Mira ville också hänga i äppelträdet. Sagt och gjort!

Måste visa er denna vackra bok som jag fick av min kära vän och kollega idag!
Bara omslaget gör att man svimmar en smula, se själva!



Ett måste för den trädgårdsgillande!

Alunrot eller 'Heuchera' som växtsläktet heter på latin, är en mycket trevlig grupp av växter. Det fantastiska med dessa växter är att man odlar den främst för sina fina blad, vilket inte är så vanligt idag. De finns i hur många olika färger som helst. Limegröna, mossgröna, klargröna, blodröda, vinröda, lila, orange, citrongula, rostbruna, silvriga... ja, jag skulle kunna fortsätta ett tag till, men jag tror att ni förstår.

Alutrot är en gammal växt som funnits på täppor runt om i vårt avlånga land länge. Och det förstår jag! Det är en perenn som kommer tillbaka år efter år och växer sig större och större. Blir den för stor kan man dela den. Det enda kruxet är att den inte vill stå för fuktigt på vintern, då tenderar de ytliga rötterna att ruttna = inte bra. Inte bra = No more Alunrot.

Sol till halvskugga och inte för fuktigt, svårare än så är det inte. Beroende på sort är härdigheten lite olika, men många sorter är härdiga ända upp till zon 6, men jag skulle faktiskt tippa på att man kan odla den i nästintill hela Sverige om man tänker på vart man sätter den och hur man sköter den. Alltså;

- Skyddad plats.
- Väldränerad jord.
- Sol till halvskugga (ljusare blad = tål mindre sol, mörkare blad = tål mer sol)
- Inte för mycket vatten.

Beroende på vilken sort du köper blir de lite olika stora. Bladverket kan bli alltifrån 10-15 cm högt till cirka en halvmeter. Blommorna sticker upp över bladverket och kan bli upp till ungefär 60 cm (självklart beroende på vilken sort du väljer). Blommornas färg är oftast vita eller rosa.

De flesta sorter man kan köpa i butik är hybrider, alltså korsningar mellan andra sorter. Den svenska "torpklassikern" är dock Blodalunrot 'Heuchera sanguinea', den blir 30-40 cm hög (bladverket), har klargröna blad och lysande röda små blommor. Vacker som en dag!

Sa jag att den är fin i kruka med?
Både i plantering ute och inne i ett soligt fönster innan du flyttar den till rabatten.
Detta är en sort som heter 'Bressingham', liknar Blodalunroten väldigt mycket.
(Finns just nu på Hospitalsgatan 8, för den som är sugen!)

 

Detta är en sort som heter 'Palace Purple'.
Här är den nyss inköpt och planterad bredvid en stenmur hemma hos mina föräldrar.
Frukta icke, snart kommer den se ut så här.
(Samma med denna, är man sugen är det ett besök i butiken som gäller!)

 

---

 

Den här sorten heter 'Magic Color', jag planterade jag förra hösten.
Den var inte mycket större än plutten på bilden ovan då. Men se så fin den är nu!
Och det bästa är att den kommer bli ännu finare, och större.

 

Nu tror jag att jag har tjatat klart om Alunrot. Anledningen till detta lilla "faktainlägg" är att jag helt enkelt tycker om växter som har en historia, från Blodalunrot som fanns vid torpet till dagens variation. Helt fantastiskt! Dessutom är växter som man odlar för bladens skull inget som gör dig besviken. Om en av de fina rosorna inte blommar ett år kan man bli förkrossad. Men Alunroten är vacker utan blommor, alltså ett säkert kort. Alunrotens blommor är en bonus.

 

Vill ni se variationsrikedomen hos Alunroten kan ni göra en bildsökning på allas vår cyberbibel.

____________________________________________________________________________________

Nu till något helt annat.
Ganska så ofta upplever jag kli i fingrarna. Då är det floristnerverna som spökar. Då får man ta tillfället i akt när ens kusin fyller år! Så i Fredags köpte jag orange rosor och cremeorange elegansnejlikor och åkte ut till mamma och pappa för att botanisera och sno (ja, ni läste rätt) blommor och grönt till en kompakt rundbunden trädgårdsbukett.

Vinröda Borstnejlikor, Solidago-grönt, lila Toppklocka, Gräslöksblommor, Vallmokapslar, Bergeniablad och vanligt hederligt gräs fick också vara med och leka! Ibland är det härligt med färgexplosioner.

 

 

Efter Alunrotstexten känner jag mig som en liten trädgårdstant, och det kanske är det jag är. En trädgårdstant fast i en 21-årings kropp. Fast jag tror nog att vi alla har en liten trädgårdstant inom oss. Någonstans inne i oss finns hon, det är ett som är säkert!

 

/ Maria